Det har gått två veckor sedan jag var hos psykiatrin. Två veckor sedan, alltså, och jag har fortfarande inte hört något från dem. Är det fel på dem? Eller är det jag…
Återigen känner jag mig utblottad. Jag var ju, någotsånär, ärlig.
Tårarna var uppriktiga.
Alltid finns det dem som har det värre, som får gå före i kön.
Alltid finns det dem som har det bättre, som får gå före i kön.
Ensam. All alone.
